IceCreamoholic

Jahopp, jag hade massor att skriva förut men nu kommer inget. Varför gick jag inte och skrev förut när jag hade allt i huvudet? Men det är inte så mkt att göra åt när man somnar.

Det finns så mycket jag vill säga dig men det känns som det aldrig blir tillfälle. Varför är vi människor så? Alltid ska man vänta på "rätt" tillfälle och sen är det försent.
Du vet ju att jag älskar dig men jag tror inte du förstår hur mycket. Jag har älskat dig från första stund och jag älskar dig bara mer nu. Det är ett och ett halvt år sen nu. Som det tog slut. Jag sov max 2 timmar per natt i tre månader. Varje gång jag somnade så vaknade jag med tårar på kinderna. Stackars mamma, hon visste ju inte vart hon skulle ta vägen. Vi gick till läkaren och han sa "kan det ha inträffat något i ditt liv som du mår dåligt av?". Ja, det hade det ju. Jag hade hittat kärleken och sen fick jag inte mer.
Vad gör man när man har hittat den "rätte" och han sen inte känner likadant? Det finns ju inga guider för sånt. Alla säger bara; du måste gå vidare. Men vadå? Ska jag nöja mig med den näst bästa, är jag inte värd mer än så?

Herregud, jag kan skriva vad jag vill här för du läser ändå inte min blogg. Men jag vill att du ska läsa, eller jag vill berätta för dig, få ett tillfälle att förklara utan avbryt. Utan dina ord; vi är bara kompisar och kommer inte bli mer än så.

Jag älskar dig! Jag älskade dig då och jag älskar dig nu. Jag älskar dig t.o.m när du är full och odräglig. Kanske som mest då, då när jag knappt står ut med dig och ändå tänker att han vill jag ha. Han som är så fin och så underbar. Du är snygg när du är nyduchad och ändå lika snygg när du kommer svettig och sketen från jobbet. Och du blev fan snygg i snaggat hår trots att jag hade gråten i halsen när jag rakade av det.

Och så tänker jag; Om det känns så underbart att vara med dig nu, tänk då hur det skulle vara om du verkligen älskade mig. Jag skakar i hela kroppen. Tänk om jag förlorar dig nu? Vad gör jag då?

Jag tar till mig Ericas ord och hoppas på det bästa. Jag är ju en drömmare och mina drömmar är allt jag har.

Jag älskar dig!
Kan du förstå det? Hur jag kan älska någon som körde mig rakt ner i botten. Det var dom värsta tre månaderna i mitt liv. Men de två månaderna innan det var de bästa jag någonsin haft. Jag skulle ge allt för att få återuppleva dom igen. Nu finns dom i mitt minne och jag minns hela den tiden som om det var igår. Snart är det två år sen vi träffades för första gången och ändå känns det som igår.

Jag älskar dig!

Ytterligare en artikel från msn.se

http://www.salongk.se/artiklar/2009/06/18/17204436/index.xml

Hjärnan säger nej, och ditt sunda förnuft viftar bort impulsen att titta närmare på det nyfunna spanet. Med ditt undermedvetna har redan satt igång flirtandet. Så här funkar det.


Ett enda ögonblick räcker för att ditt undermedvetna ska registrera ett attraktion. Och vare sig du vill det eller inte har ett orrspel utan dess like kickat igång. Här är tecknen som visar att kroppen är inställd på flirtläge.

Ögonkasten är det första som röjer om det finns djupare intresse. Båda könen håller blicken kvar lite extra på föremålet för attraktionen, men där männen väljer att avbyta titten (för att sedan återkomma och upprepa proceduren) har kvinnorna ett extra tydligt tecken på att intresse finns: de slår ner blicken i golvet efter att ha iakttagit sitt span. Den nerslagna blicken är en invit till mannen i fråga och kommunicerar att det är fritt fram för kontakt. Samma signaler återfinns i djurvärlden.

Att saker och föremål som är "i vägen" flyttas är också ett tecken på att vi vill göra vägen fri för personen vi spanat in. Armar och ben korsas inte och vi håller inte i väskor och stora föremål mellan oss själva och spanet.

Kvinnorna tenderar att blotta sina känsligaste delar (återigen en parallell till djurvärlden). Handleder och hals blottas, oftast genom att håret rättas till eller att örhängena justeras.

När första kontakten är tagen och parterna i fråga börjat samtala, markerar båda sitt intresse genom att ha fötterna stadigt i marken - som ett tecken på att ingen av dem är på väg därifrån. Kvarstår intresset börjar sensuella inslag synas i den ordlösa kommunikationen. Vinglas kan få sig en lätt smekning, läpparna fuktas och det kanske klias lite lätt på halsen. Att stoppa saker i munnen är också en omedveten del i den undermedvetna parningsdans som faktiskt pågår.

Männen tenderar att lossa lite på slipsen, knäppa upp en skjortknapp och slappna av. Kvinnorna låter gärna en sandal dingla lite sensuellt från foten eller släpper ut håret.


Källa: Konsten att läsa tankar, Henrik Fexeus (Forum)

Sitter och läser på msn.se lite.

http://sex.msn.se/msn_sr_article.aspx?articleID=6447&categID=195


Därför funkar inte kärlek vid första ögonkastet

Enligt en amerikansk psykiatriker slutar förhållanden grundade på ögonblicklig förälskelse sällan bra, skriver Aftonbladet.

Psykiatrikern och relationsexperten Gordon Livingston menar att drömmen om kärlek vid första ögonkastet orsakar många olyckliga äktenskap. Och onödiga skilsmässor.

Faran ligger i att många fattar livsavgörande beslut grundade på sina känslor. Att bli mer rationell i sitt val av partner och inte förväxla attraktion eller lust mer kärlek är Livingstons rekommendationer för att öka chanserna till ett lyckligt äktenskap, skriver Aftonbladet.

Enligt samma artikel presenterar Livingston tio "dygder", det vill säga egenskaper som den motsatta partner bör besitta för att kärleken ska kunna bli livslång. Ju fler av dessa dygder som du anser att föremålet för din kärlek har, desto större är chanserna att ni lever lyckligare i alla era dagar.

Livingstons dygder:

Snällhet
Mod
Optimism
Tolerans
Lojalitet
Flexibilitet
Humor
Ärlighet
Intelligens
Skönhet

Alla ovanstående egenskaper är värda att syna lite extra menar han.

- Är det kanske därför man i ungdoms dagarna har fler korta förhållanden eftersom man mest går på den där första nykära känslan och inte den livslånga kärleken?

Jag förstår mig inte på folk. När jag kör Anton och Pontus på helgen och dom dricker så säger alltid någon: "Och du måste vara nykter och köra, stackars dig" Vadå stackars mig? Är det aldrig någon som tänker på att jag kanske VILL vara nykter? Jag stör mig så på att det ska vara en självklarhet att man super på helgen. Då är det ju snarare synd om alla dom som super varje helg fast dom inte vill. Eller ännu värre, dom som super fast dom absolut inte borde för det är livsfarligt för dom.

Jag är så trött på alla som säger "Jag ska sluta dricka för det slutar bara illa varje gång" men slutar dom dricka? Nej snarare tvärtom, dom dricker ännu mer. Hade en läkare sagt till mig att inte dricka för att mitt hjärta kan stanna så hade jag inte rört en droppe mer. Men jag antar att alla inte vårdar sitt liv på samma sätt.

Jag kan erkänna att det fanns en tid då jag kände att jag var tvungen att dricka för att våga prata med någon men nu har jag blivit bättre på att prata med nya människor och är inte lika blyg längre.

Nu låter jag som en nykterist märker jag men det är jag verkligen inte. Jag gillar självklart att ha en redig fylla jag med, bara inte varje helg utan någon gång ibland.

Våga vara nykter när du känner för det!

Såg just en dokumentär på Kanal 5 om den nya renlighetsvågen som sveper över USA. Alltså "inget sex innan bröllopet". Det var mest en massa pappor som verkade kontrollera sina döttrar till punkt och pricka. Men inget om sönerna.

Hela den här grejen stör mig. Deras tro gick ut på att man inte ska dejta någon utan att pappa har godkänt honom och då får man enbart ses när övriga familjen är med, alltså aldrig ensamma. Flera av döttrarna skulle t.o.m spara den första kyssen till bröllopet. På en del av döttrarna märkte man verkligen att någon lagt orden i munnen och flera av dom visste inte ens vad som kunde inte träffa om man hade sex, det enda dom visste var att man kan få sjukdomar, inte att man kunde bli gravid. Vilket en av tjejerna fick lära sig den hårda vägen då hon "råkade" ha sex.

Jag tycker inte man ska kasta bort oskylden på ett fylleragg men inte heller "spara" sig tills man gifter sig. Man ska helt enkelt känna sig redo och trygg när det väl händer, för det är ju inget man vill gå och ångra.
Jag var 19 när jag hade sex första gången. Sent säger en del men för mig var det perfekt. Han fick mig att känna mig trygg och säker och var noga med att jag kunde avbryta när jag ville (vilket jag inte hade någon som helst lust med ^^). En del undrar varför jag inte hade sex tidigare men jag hade liksom inget behov av att förlora oskulden bara för att alla andra gjorde det.

Jag tror att om man väntar tills man känner sig redo så slipper man den där första gången som är pinsam, smärtsam eller ännu värre, att man inte minns den för man var för full för att komma ihåg.
Jag minns det som igår och det kunde inte varit bättre.

Dela gärna med er av era tankar och erfarenheter ^^