So much to say, so little time..
Jahopp, jag hade massor att skriva förut men nu kommer inget. Varför gick jag inte och skrev förut när jag hade allt i huvudet? Men det är inte så mkt att göra åt när man somnar.
Det finns så mycket jag vill säga dig men det känns som det aldrig blir tillfälle. Varför är vi människor så? Alltid ska man vänta på "rätt" tillfälle och sen är det försent.
Du vet ju att jag älskar dig men jag tror inte du förstår hur mycket. Jag har älskat dig från första stund och jag älskar dig bara mer nu. Det är ett och ett halvt år sen nu. Som det tog slut. Jag sov max 2 timmar per natt i tre månader. Varje gång jag somnade så vaknade jag med tårar på kinderna. Stackars mamma, hon visste ju inte vart hon skulle ta vägen. Vi gick till läkaren och han sa "kan det ha inträffat något i ditt liv som du mår dåligt av?". Ja, det hade det ju. Jag hade hittat kärleken och sen fick jag inte mer.
Vad gör man när man har hittat den "rätte" och han sen inte känner likadant? Det finns ju inga guider för sånt. Alla säger bara; du måste gå vidare. Men vadå? Ska jag nöja mig med den näst bästa, är jag inte värd mer än så?
Herregud, jag kan skriva vad jag vill här för du läser ändå inte min blogg. Men jag vill att du ska läsa, eller jag vill berätta för dig, få ett tillfälle att förklara utan avbryt. Utan dina ord; vi är bara kompisar och kommer inte bli mer än så.
Jag älskar dig! Jag älskade dig då och jag älskar dig nu. Jag älskar dig t.o.m när du är full och odräglig. Kanske som mest då, då när jag knappt står ut med dig och ändå tänker att han vill jag ha. Han som är så fin och så underbar. Du är snygg när du är nyduchad och ändå lika snygg när du kommer svettig och sketen från jobbet. Och du blev fan snygg i snaggat hår trots att jag hade gråten i halsen när jag rakade av det.
Och så tänker jag; Om det känns så underbart att vara med dig nu, tänk då hur det skulle vara om du verkligen älskade mig. Jag skakar i hela kroppen. Tänk om jag förlorar dig nu? Vad gör jag då?
Jag tar till mig Ericas ord och hoppas på det bästa. Jag är ju en drömmare och mina drömmar är allt jag har.
Jag älskar dig!
Kan du förstå det? Hur jag kan älska någon som körde mig rakt ner i botten. Det var dom värsta tre månaderna i mitt liv. Men de två månaderna innan det var de bästa jag någonsin haft. Jag skulle ge allt för att få återuppleva dom igen. Nu finns dom i mitt minne och jag minns hela den tiden som om det var igår. Snart är det två år sen vi träffades för första gången och ändå känns det som igår.
Jag älskar dig!
Det finns så mycket jag vill säga dig men det känns som det aldrig blir tillfälle. Varför är vi människor så? Alltid ska man vänta på "rätt" tillfälle och sen är det försent.
Du vet ju att jag älskar dig men jag tror inte du förstår hur mycket. Jag har älskat dig från första stund och jag älskar dig bara mer nu. Det är ett och ett halvt år sen nu. Som det tog slut. Jag sov max 2 timmar per natt i tre månader. Varje gång jag somnade så vaknade jag med tårar på kinderna. Stackars mamma, hon visste ju inte vart hon skulle ta vägen. Vi gick till läkaren och han sa "kan det ha inträffat något i ditt liv som du mår dåligt av?". Ja, det hade det ju. Jag hade hittat kärleken och sen fick jag inte mer.
Vad gör man när man har hittat den "rätte" och han sen inte känner likadant? Det finns ju inga guider för sånt. Alla säger bara; du måste gå vidare. Men vadå? Ska jag nöja mig med den näst bästa, är jag inte värd mer än så?
Herregud, jag kan skriva vad jag vill här för du läser ändå inte min blogg. Men jag vill att du ska läsa, eller jag vill berätta för dig, få ett tillfälle att förklara utan avbryt. Utan dina ord; vi är bara kompisar och kommer inte bli mer än så.
Jag älskar dig! Jag älskade dig då och jag älskar dig nu. Jag älskar dig t.o.m när du är full och odräglig. Kanske som mest då, då när jag knappt står ut med dig och ändå tänker att han vill jag ha. Han som är så fin och så underbar. Du är snygg när du är nyduchad och ändå lika snygg när du kommer svettig och sketen från jobbet. Och du blev fan snygg i snaggat hår trots att jag hade gråten i halsen när jag rakade av det.
Och så tänker jag; Om det känns så underbart att vara med dig nu, tänk då hur det skulle vara om du verkligen älskade mig. Jag skakar i hela kroppen. Tänk om jag förlorar dig nu? Vad gör jag då?
Jag tar till mig Ericas ord och hoppas på det bästa. Jag är ju en drömmare och mina drömmar är allt jag har.
Jag älskar dig!
Kan du förstå det? Hur jag kan älska någon som körde mig rakt ner i botten. Det var dom värsta tre månaderna i mitt liv. Men de två månaderna innan det var de bästa jag någonsin haft. Jag skulle ge allt för att få återuppleva dom igen. Nu finns dom i mitt minne och jag minns hela den tiden som om det var igår. Snart är det två år sen vi träffades för första gången och ändå känns det som igår.
Jag älskar dig!
Kommentarer
Postat av: 3rnst
Jag älskar dig!
Trackback
